År 2005 råkade jag ut för en felbehandling. Jag fick outspätt adrenalin intravenöst, istället för en muskulär injektion eller antihistamintabletter och kortison som vanligtvis används för att behandla nässeutslag. Adrenalinet belastade mitt hjärta som redan innan var svagt, och framkallade en hjärtinfarkt eftersom jag var konvalescent efter att då varit sängliggande i nackskada 10 år. Jag skrek till St- läkaren på dåvarande Uddevalla Akuten att sluta spruta in intravenöst adrenalin men hon kunde inte svenska och förstod inte utan gapskrattade.  Överläkare på avdelningen mörkade och skrev i journalen att jag fått adrenalinet muskulärt. Och senare i journalen hade de mörkat och skrivit att läkaren spätt ut adrenalinet vilket hon inte gjorde. De angav fel dos, en mycket lägre dos, när jag anmälde till HSAN.

Ingen utredning gjordes

Jag har sedan felbehandlingen av hjärtat, 2015, medicinerats med hjärtmedicin, vilket stabiliserar hjärtverksamheten så jag kunnat” leva” ett någorlunda drägligt liv, men jag måste färdas i rullstol och kan inte gå i trappor utan att få kärlkramp. Läkaren prickades men det gjordes ingen utredning.HSAN gav en erinran att felet varken var ringa eller ursäktligt men  överläkaren på avdelningen hade känningar inom Socialstyrelsen , dåvarande chef Göran Mellbring som såg till att pricken togs bort. Jag hade kontakt med en tjänsteman på Socialstyrelsen som sa att han aldrig varit med om att Socialstyrelsen själva går in och överklagar en HSAN dom!
Vad jag ångrar att jag inte satte mig i bilen och åkte hem när läkaren på akuten sa att jag inte hade något nässelutslag! Jag gick ut på parkeringen men ångrade mig och stod på mig att få hjälp för nässelutslagen. Den värsta tabben i mitt liv!

I läkartidningen Dagens Medicin fick jag och HSAN hatkommentarer från läkare som höll den prickade läkaren bakom ryggen. Allt för att skydda och mörka!

Min gamla hjärtmedicin avregistrerades  år 2015. Den nya medicinen hjälper tyvärr inte. Jag har oerhörda symtom. Hög hjärtverksamhet, hjärtrusning, hög puls hela tiden. Det svartnar för ögonen och jag kallsvettas och mår illa. Jag är helt orkeslös.

Tillbaka på ruta ett

De senaste åren hade jag kommit igång och promenerade lite med gångstavar, men kunde inte gå så långt och inte anstränga mig i trappor på grund av hjärtbesvären. Men nu när min gamla medicin inte finns ligger jag med hög hjärtverksamhet och orkar inget. Jag är tillbaka på ruta ett.

Jag hade några tabletter kvar av den gamla hjärtmedicinen som jag prövade på nytt och blev genast bättre. Pulsen gick ned. Sedan dess har jag försökt bevisa att det är något fel på nya läkemedlet. Jag har åkt fram och tillbaka på läkarbesök och till akuten ända sedan högsommaren. Jag har fått rådet att pröva olika styrkor av nya mediciner, som en försökskanin, istället för att bli inlagd och medicinerad under kontrollerade former.

”Unga kvinnor har inte hjärtproblem”

Jag har blivit negligerad och fått höra att unga flickor inte har hjärtproblem, och när jag påtalar att allt hände vid en felbehandling ser läkarna rött och vill inte kommentera det. Felbehandlingen mörkas fortfarande till varje pris!

Jag blir nekad fortsatt utredning trots att hjärtundersökningar visar förlängd QTc-tid, hängmatteform i ST-sträcka V4-V5” och nedsatt fyllnad i vänster kammare. Jag fick höra att nedsatt fyllnad berodde på att jag druckit för lite?! ”Ser jag en patient i rullstol fastställer jag att det är därför!” var läkarens kommentar.

Detta är inte ett värdigt liv längre. Jag har legat helt orkeslös med hög puls ända sedan högsommaren. Är man funktionshindrad kan man få ligga hemma och ruttna. Vi är inte lika i värde. Vi har inte samma rättigheter att leva ett självständigt liv.

Tvungen att ställa in allt

Jag skulle ha varit på rehab på Sommarsol i höstas och även på klimatvård i Alicante i Spanien för mina reumatiska sjukdomar (SLE och Sjögrens syndrom). Jag har fått ställa in 2 terminer Franskakurs och även en föreläsning om min bok på Bokmässan i Göteborg nu i höstas . Små saker som jag glatt mig åt för att på ett någorlunda sätt känna att jag är med på en liten del av sociala gemenskapen.

Istället för adekvat vård och undersökningar ställer läkarna frågan : Vad gör du på dagarna? Vad jag gör?!Det har gått ett halvår nu som jag ligger i fruktansvärda njurbäcksinflammationsmärtor och hjärtproblem med hög puls på 120! En man i min ålder(jag är nu 43 år) hade inte blivit kallad för, ung pojke, utan lagts direkt och fått alla utredningar. Jag måste ha assistans till läkarbesök eftersom jag pga mitt funktionshinder inte kan ta mig själv till sjukhus. Ibland har jag inte assistent tillgänglig pga alla neddragningar som regeringen gjort av LSS, då har min mamma fått köra mig dit eftersom hon är den enda anhörig jag har. Då får vi vassa kommentarer av läkarna och sköterskorna som undrar vem HON är!