Ser så normal ut, men är ändå så onormal. Tänk om man såg onormal ut men ändå var normal. Normaliteten är konkret, men Onormaliteten är abstrakt. Din hand formar det konkreta ditt hjärta det abstrakta. Du ser med dina händer och lyssnar med ditt hjärta. Eller kanske gör du inte det. Det kanske just är därför som jag i dina ögon inte är vare sig konkret eller abstrakt. Utan en substans som flyter någonstans över materian. Ytspänning tror jag det kallas.
Eller inte.