De håller varandra i handen,
bildar en kedja.
En kedja som är så hårt knuten att den inte går att lossa.
Jag svullnar upp.
Vill skrika men mitt skrik hörs ej
jag öppnar munnen men tystas ner.
Jag önskar att jag vore en hand i den hårt sammanflätande kedjan
men mina vita, bleka fingrar darrar.
Skriket ekar ljudlöst över bergen och studsar tillbaka igen.
In i min mun.
Munnen stängs.