Hur kan du veta som inte är något. Hur kan du veta var det gör ont, vad vet du om smärta. Hur kan du veta något om ditt liv.
Har du verkligen rätt att veta något om dig själv.
Vad vi säger dig skall du lyda för vår kunskap är din lag, ditt ord.
Du är skyldig oss det för du är en underordnad varelse.
Din existens styrs av oss.
Vi – Apollon och Dionysos, de starka, oövervinnliga gudarna.
Vi besitter en makt så gudomlig att fåglarna slutar att sjunga sina vemodiga toner, när vi visar våra överjordiska vålnader på himlavalvet.
Det slutar att susa i trädkronorna
och vattnet på den spegelblanka sjön fryser till is.
Vad vet du, som inte ens stått på tröskeln till vårt fruktsamma paradis.
Du som aldrig har och aldrig kommer att tillhöra vårt brödraskap
den gyllene innersta cirkeln, bara de allra ädlaste förunnat.
Hur kan du veta din tjänare och träl.
Hur understår du dig att veta.
Gör dig icke besvär.
Gå din väg och låt oss vägleda dig in genom helvetets portar
och låt elden flamma runt dig. Ditt kött luktar ruttet och bränt, du är ingen, bara svart förkolnad, likt en träbit som blir till grå aska, som vi sprider över vår oändliga ocean.
Låt vår vilja ske nu och för alltid.
Amen.