När jag så kunde börja leva igen efter 10 års isolering, bättre från min nackskada, vara ute i solljuset (gick inte förut för symtom från nacken, migrän för att blodkärlen svällde i värmen), ta mig en titt i affärer, träffa folk eller bara att vistas i friska luften i naturen (kunde inte förut för ljud- och ljuskänsligheten). När jag låg med svåra smärtor i ansiktsnerver och migrän och kräktes, drömde jag om att få gå på en sandstrand.
När det så blev verklighet efter 10 års intensiv kamp och jag kunde vara på stranden och köra ner tårna i den mjuka sanden, det var ett magiskt ögonblick för en ung flicka som varit inom en glaskupa av svår smärta. Då drabbades jag av en urinvägsinfektion år 1999 när jag tränade nackmusklerna för att stärka dem, i en varmvattenbassäng! Trots frossa, feber och urinträngningar skyllde läkarna underlivssmärtan på min gamla nackskada och eftersom jag satt i rullstol gissade de att det var ryggvärk! ”Du har ju varit på Smärtklinik förut så du får söka dit igen” fick jag till svar av en läkare. Till saken hör att jag var på smärtklinik år 1996 för armarna efter en fallolycka! En läkare i njurmedicin, som enbart klämde på min nacke och frågade ut mig om jag hade familj, om mina föräldrar är skilda, om jag var gift, om jag hade utbildning, skrev brev till alla sina kollegor att jag inte hade något och aldrig varit sjuk, inte heller hade haft whiplash, utan bara var psykisk och att jag skulle stoppas och inte ha någon vård efter det att han fått information av min f.d. husläkare (den kvinnliga läkaren som hade diagnostiserat min whiplashskada 10 år tidigare som enbart psykosomatiskt betingad!?) att jag inte var och aldrig varit sjuk, utan flyttat till Stockholm för att studera!? Nu börjar min andra mardröm!

Fick istället på våren år 2000 bekosta en vistelse på privatklinik för utredning av urinvägsinfektionen, 25 000 kr kostade det som jag fick betala själv. Odling visade E-colibakterier och att det spritt sig till njurarna och jag fick diagnos Pyelonefrit-Njurbäcksinflammation. Fick antibiotika men den var för svag och hjälpte inte och jag hade inte råd att stanna kvar och i min enfald trodde jag att jag nu skulle få vård i hemkommunen. Men nekades ändå vård och utredning, trots läkarintyg på njurbäckeninflammation och intyg på E-colibakterier, såväl remiss samt Ortopedläkarintyg och även intyg och remiss från specialutbildad sjukgymnast i OMT, ortopedmedicinsk utbildning på att det inte härrörde vare sig från muskler eller rygg utan djupare in i njuren! Det har gjorts röntgen som visar att jag har en vätskeblåsa på njuren som växt från 2-3 mm till över drygt 1 cm på något år men det nonchaleras, trots att röntgenläkare sagt till mig att man måste operera-punktera vätskeblåsan och göra en odling för att avgöra om det är en cysta eller varblåsa! Får bara till svar av doktorerna att: ”Det gör vi bara om man misstänker en inflammation”.

En läkare i Stockholm fick höra talas om mitt fall och förra sommaren fick jag tre dagar, pröva Intravenöst antibiotika och kände radikal effekt, huggsmärtan, en fruktansvärd smärta som tillkommit när jag kissar minskade, likaså svullnaden över flanken. Läkaren skrev intyg att det hade effekt och remitterade att det skulle fortsättas behandling i hemkommunen. Ändå nekades jag återigen vård: ”Sa han, doktorn i Sthlm, att det blev bättre av Intravenöst antibiotika, att det inte gjorde ont när du kissade. Hur kan du veta att du blir bättre av antibiotika. Du är ingen doktor”, fick jag till svar från Infektionskliniken på lokala sjukhuset!? Nu blossade smärtan upp igen, så jag såg ingen annan utväg än försöka få vård utomlands där de inte hade skvallerjournaler på mig.
Släpade mig då med hjälp av min assistent till flyget och reste till Spanien för vård. Vänner hämtade mig på flygplatsen och körde mig direkt till sjukhuset. Fick intravenöst antibiotika direkt på kvällen och blev bättre för var dag där jag låg och delade rum med kackerlackor och en ödla i taket som stirrade på mig rakt ovanför mitt huvud. Läkarna i Spanien menade att det var viktigt att punktera vätskeblåsan i njuren för att få ut var men jag hade inte råd att vara kvar, så tre veckor senare satt jag återigen på planet hem 5.000,00 euro fattigare men det var det värt för att slippa huggsmärtan i njurarna när jag kissar, om det så bara var för tre veckor!!

Här hemma håller mardrömmen på trots att jag läcker protein, vita och röda blodkroppar, buken är svullen och även svullen över flanken och anklarna, hög sänka och enorm trötthet. Distriktssköterskan har sagt till mig att det är farligt att läcka protein och även hon har sett svullnaden över flanken och att den minskade när jag fick intravenöst antibiotika men läkare är som Gudar och ingen vågar säga ifrån. Dr. x som alla kollegerna rättar sig efter sa till mig för fem år sedan: ”det är bara om njuren är svullen som det gör ont”. Min vänstra njure har blivit större vilket visat på ultraljud, från 90mm år -00 till 111mm år 2004 utan att någon läkare tar tag i det!! Trodde aldrig att jag skulle komma tillbaks till livet från nackskadan men den här mardrömmen är ändå värre. Fick aldrig lyckan att uppleva mina ungdomsår som andra ungdomar, efter allt kämpande med nacken, då jag varken kunde se på tv eller höra på musik på flera år, var jag så glad när jag blev bättre och fick t o m inbjudningar till kändisfester (ytligt, jag vet, men för en tjej som aldrig ens fått uppleva att gå på disco eller krog eller bio skulle det bli en upplevelse). Jag trodde att jag äntligen skulle få börja leva, så stoppas jag av en njurbäcksinflammation! Tynar bort i fruktansvärda brännande smärtor i njurarna som gjort mig sängliggande i fyra år, starkt illamående hela tiden och fruktansvärda huggsmärtor i njurarna när jag kissar, som gör att jag drar mig för att gå på toaletten. Trots remisser nekas jag komma överhuvudtaget för utredning till sjukhus! Efter att läkarna har läst dr.x fem år gamla journal ställer dom utifrån den diagnos på distans utan att ens ha träffat mig och kallar det för en second opinion!

Jag är idag 30 år! Sängbunden av svår smärta, fängslad i hemmet. Fick inte uppleva den här julen med mina nära och kära heller och när andra unga människor var på nyårsfest, låg jag svårt sjuk och kräktes hela natten. Jag drömmer och längtar efter att kunna komma ut och leva som andra, kunna gå i skola och utbilda mig (har alltid haft en dröm om att bli inredningsarkitekt, då jag egentligen är en mycket kreativ människa). Resa, träffa en man, gifta mig och bli en alldeles vanlig medelsvensson. Mina väninnor har fått uppleva spännande studier utomlands och fått barn medans jag får ligga i svåra krämpor likt en 90-åring och bara blir klassad som psykisk. Har även nu i efterhand fått reda på att dessa läkare som satt stopp för en ung människas liv tidigare har blivit anmälda för felbehandlingar, av andra.

Jag som varit sängliggande i fem år i svåra smärtor av njur- och äggstocksinflammation, skulle äntligen efter mycket kämpande i januari detta år få titthålsoperation, men en vecka innan drabbades jag av allergi och sökte akuten för allergin. En ung AT-läkare som knappt kunde svenska framkallade istället hjärtfel på mig! Hon satte in intravenöst Adrenalin direkt i ven så det kändes som hjärtat skulle sprängas och sprängande smärta ut i armen, det gjorde så fruktansvärt ont och kändes som om någonting brast, jag skrek att hon skulle sluta och sköterskan sa att hjärtat slog i 200 men hon bara vek sig dubbel av skratt och sa att ”jag var ung frisk kvinna, hade du varit gammal hade jag inte vågat.”
Jag försökte förklara att jag är mycket svag av sjukdom och försökte senare påtala för överläkaren att Adrenalinet gjort så jag hade svår krampande smärta i bröstet, hjärtat och ut i armen, han bara fnös åt mig och gick. På utskrivnings journalen står det att jag hade hög hjärtrytm och värk ut i armen utan att något gjordes åt det.
Sökt på olika håll men läkarna lyssnar inte ens med stetoskop på den snabba hjärtrytmen utan jag blir bara utskrattad, klappad på huvudet och nonchalerad som ung kvinna! Även nu tas de gamla journalerna från 1989 om nackskadan fram och blandas ihop med hjärtbesvären!!
Har nu fått Inderal för hjärtat av hjärtläkare, men bara svag dos som inte hjälpt, han erkände att Adrenalinet påfrestat hjärtat men menar att unga kvinnor inte får hjärtproblem, aldrig hört talas om under sin 30-åriga läkarbana! Trots att det i media skrivs dagligen om unga idrottare som dött i hjärtfel! Hade en man blivit behandlad på detta sätt? Ligga hemma i svåra bröstsmärtor med kramp i bröstet, hjärtat och sprängande smärtan ut i vänster arm och andnöd! Är bara hänvisad till en långtidsEkgtest om tre månader! ! Narkosläkaren vågar inte söva ner mig så länge jag har dessa hjärtbesvären. Ska jag behöva bli steril av underlivsinflammationen och ska jag ligga och dö av hjärtbesvären för att jag är ung (30?!) och kvinna! Vi tjejer uppmanas – Ta ingen skit! Men vem vågar stå upp för vår sak? Har nu fått reda på ut av en läkare att intravenös adrenalin endast ska sättas in vid hjärtstillestånd och absolut inte i vaket tillstånd, när man har allergiska utslag som jag hade skall adrenalin ges under huden eller cortison och tavegyltabletter.

Vad jag ångrar att jag hade rullstol och nackkrage när jag sökte akut för min njurbäcksinflammation. Jag är utredd och behandlad för min nacke men det lyssnar de inte på, utan nu är jag enbart en funktionshindrad! Man kan ju drabbas av annan sjukdom fast man har ett funktionshinder. Jag blir alltid utfrågad av läkarna om jag är gift, har utbildning, ja, t.o.m vilket ämne och språk jag läser, vid senaste läkarbesöket fick jag frågan är du bra på spanska? Hur ska jag kunna ha fin utbildning när jag inte får vård! När jag säger att jag är sjukpensionär men hade börjat studera på distans när jag fick njurbäcksinflammationen fnyser de bara åt Distansstudier på Komvux och att man är ”psykpensionär” som läkarna kallar det! Får jag vård så sparar ju samhället in min sjukpension.
Efter den senaste och uppmärksammade debatten i media om sjukskrivna har jag märkt att misstänksamheten har ökat när jag söker vård och dom får höra att jag är sjukpensionär. Som ensamstående tjej tas jag inte på allvar på läkarbesöken och tar jag med mamma som stöd får vi spått och spe och glåpord som kycklingmamma, från läkarna.
En väninna till mig som vägrades röntgen när hon kom ensam, tog med sig sin man nästa gång och då remitterade läkaren henne omedelbart till röntgen! Att man ska bestraffas så hårt för att man inte har en KARL som man kan ta med som stöd till läkarna. Är det detta som kallas för Svenska Tryggheten att man måste vara en gift Medelsvensson för att få värdig vård och bra bemötande inom svenska sjukvården!? JA , efter alla kränkningar och lidande har jag insett det. T.o.m. media är läkarkorrumperade och vågar inte publicera artiklar om hur man blir behandlad inom sjukvården. Man får inte rubba den svenska tryggheten.
Jag känner sådan ilska över att min livssituation hade sett helt annorlunda ut om jag hade haft en pappa istället för en mamma!

Släkten har dragit sig undan, den enda som står vid min sida är min mamma, något som hon kritiseras hårt för av sjukvården och myndigheter. P g a att jag skadade mig när jag var så ung har jag inte kunnat byggt upp något socialt kontaktnät av vänner. Jag blev mobbad i skolan under hela min uppväxttid. Nu har jag en del brevvänner som också har erfarenheter av whiplashskador och datorn har blivit min kontakt med omvärlden.