Darrande ansiktsdrag som slätades ut tills de antog ett uttryck av förvåning. Käkar som lossade, blev hängande, tungor som fastnade i gommen, klistrades fast av saliven och spottet i de tomma munhålorna, de torra, spruckna läpparna som inte längre förmådde sig att bilda ord.
Snopna
Spaka
allvarets stund infann sig.
Den lilla flickan hade trumfkorten på sin hand, tre äss; spader, hjärter och ruter. Det hade hon alltid haft, för hon hade tur. Nu när hon skulle möta överhetens hänsynslösa bödel
Lade hon sina trumfkort på bordet
Och hon hade tur –
För hon var pappas lilla flicka.