Segnade ner i väntrummet när jag var hos läkare för att göra arbetsprov, läkaren skrev på remissen till ambulansmännen att jag hade psykologiska pålagringar trots att han ej undersökt mig! Låg i soffan i väntrummet med svår andnöd och bröstkramper och sköterskan hälsade från läkaren att vi skulle gå ut och vänta på ambulans!
Samma gamla visa på sjukhuset, frågor om jag är gift, barn, yrke, stud. Låg en vecka på hjärtintensiven men bara för att bli förödmjukad av läkare och sköterskor, ”unga flickor har inte hjärtinfarkt.” Fick kräva ultraljud där det visade hög hjärtverksamhet och st-förändringar men då skyllde läkaren på att det kan man ha vid något tillfälle när man är orolig. Saken är att jag har det på varje EKG och när män har ST förändring (betyder att hjärtat är belastat) får de hjälp direkt- ”När du kom in hade du bröstsmärtor men inte nu” får jag höra av läkaren, när jag ligger med kramp i hela bröstet och det känns som knivar stöts i hjärtat och sprängande smärta ut i vänster arm och kan knappt andas!
Kunde inte hålla i tekoppen utan att få kallsvettningar och värre bröstkramper men sköterskorna vägrade hjälpa mig så jag fick vänta tills min väninna kom innan jag kunde få i mig lite mat och dryck på dagarna. När en sköterska kom in och skrek ”att såna som dig sätter man på ett visst ställe och varför kan du inte sitta och äta själv som andra,” gick det för långt. Så med hjälp av mamma och väninna släpade jag mig hem.
Reser till föräldrahemmet imorgon. Förstår att jag inte kommer att få hjälp här heller. Värst är nu att inte kunna andas. Läste i FASS att den hjärtmedicin jag har kan ge biverkningar som just kramptillstånd i luftvägarna, men who cares!