Telefon att jag är välkommen till storsjukhuset för röntgen idag.
Min lägenhet ligger i nybyggt område och det går inte att ta sig ut genom garaget direkt med bilen pga byggarbeten så jag är tvungen att gå en bit, orkar inte, utan segnar ner på gatan. Min mamma och assistent ringer efter ambulans, ambulans killen känner knappt någon puls och mamma berättar om mina hjärtproblem men när de får höra att jag bara är 31 år kör de med snigelfart till lasarettet i stan istället för storsjukhuset jag skulle gjort röntgen.
Får svåra bröstkramper och kan knappt andas ”hyperventilation” säger de på akuten och skriker åt mig att lugna ner mig när hela bröstet hoppar upp och ner. Lätt för dom att säga när man inte kan andas.
Blir inlagd på med.avd. och bröstkramperna sätter igång igen och det bara smäller till i bröstet, en sköterska säger ” du har bara hicka.” Mamma kallar på en läkare och han springer runt och frågar personalen om någon har en påse som jag kan andas i. Resurser! EKG-kurvorna åker upp och ner, 120-130 i hjärtfrekvens. ”Kör henne till storsjukhuset” bönfaller min mamma men får inget gehör.
Blir utskälld och utskriven dagen därpå av en kvinnlig läkare som har hämtat in mina gamla journaler utan min vetskap. Mamma ber en av sköterskorna om en rullstol eftersom jag får bröstkramper vid minsta påfrestning nu och segnar ner, och de inte vill hjälpa till med transport ” ta dig hem bäst du vill”, säger läkaren.