Bohusläningen, 15 Juli 2004

Olikhet är en tillgång. Så sammanfattas avsnittet som behandlar människosynen i Personalvisionen 2010 inom NU-sjukvården. I visionen är mångfald ett kännetecken för regionen både vad gäller etnisk ursprung, ålder, kön, utbildning och intressen. Funktionshinder med mera missgynnar inte arbetssökande eller arbetstagande. Var och en bli representerad för den hon är, samma förutsättningar och villkor gäller för man och kvinna.
Hoppas att denna vision även kommer inkludera patienter!
Jag låg på akuten i 13 timmar för starkt illamående och kräkningar, trots detta fick jag ingen vätska eller dropp! Däremot frågades jag ut fem gånger bland annat av ett vårdbiträde vad jag har för utbildning! En AT-läkare såg hur dåliga värden jag hade, bland annat hög sänka, vilket beror på att jag har en kronisk njurbäckeninflammation som jag inte fått vård för. Hon ville lägga in mig för utredning men påtryckningar från ”högre ort”, som tagit del av fyra år gamla journaler, gjorde att jag blev hemskickad, utan fortsatt utredning!
Jag har nu i fyra år försökt få vård för njurbäckeninflammationen, får bara svara på frågor som: om jag har någon utbildning och om jag bor hemma? Jag är allt det som man inte ska vara: Ung tjej, inte gift, ingen fin utbildning samt funktionshindrad. Jag hoppas att människosynen inom NU-sjukvården förändras även för patienter!
Vackra borgar, ståtliga riddare och väna jungfrur – det är en vanlig bild av medeltiden. Men verkligheten var en annan. Föreställ dig att du är en enkel bonde, som arbetar på fälten nedanför borgen i middagshettan. Jorden du brukar är inte din egen, den tillhör ländherren i borgen. Hackan du har i handen, grödorna du sår, skörden du hämtar in efter månader av slit – allt tillhör länsherren. Inte ens dina barn är dina. Vill länsherren ha dem till arbete eller förlustelse, låter han bara skicka efter dem. Hans vilja är lag.
Vill du protestera? Hos polisen, hos domaren? Länsherren är både polis och domare i en person. Vill du ha hjälp av prästen? Prästen är själv länsherre, i socknen bredvid. Och dit får du inte resa utan din egen länsherres tillstånd. Om du trots allt skulle resa, skulle du få höra prästen säga att ”överheten i all dess makt är utsedd av Gud”.
Som den bonden levde flertalet människor i Europa under medeltiden. De var livegna. I medeltidens samhälle gällde det att veta sin plats – och att hålla sig kvar där. Den som satte sig på tvären bröt mot både den världsliga och kyrkliga lagen. Han blev strängt straffad, i detta livet och i nästa.
Jag är lika livegen som en bonde på medeltiden.

Linda Garbén